Bland hajar, rockor och havsmöss

 

En allmänt utbredd missuppfattning är att hajar och rockor bara hör hemma i tropikerna, men detta är helt felaktigt. I Sverige har noterats inte mindre än 15 hajarter och dessutom ett tiotal olika rockor. Den klart vanligaste svenska hajen är pigghajen. Förr fanns denna i enorma stim längs västkusten, men bestånden har minskat drastiskt som en följd av ett allt för intensivt fiske. Våra hajar och rockor är tråkigt nog extra hårt utsatta för överfiske. De lever länge och får få ungar sent i livet, vilket får till följd att de blir upptrålade långt innan de hinner fortplanta sig. 

 

Småfläckig rödhaj är den näst vanligaste hajen i svenska vatten. Den är en liten art som inte blir mer än en knapp meter. Utöver den småfläckiga rödhajen har ytterligare två rödhajsarter noterats i svenska vatten, nämligen storfläckig rödhaj och hågäl. Till skillnad från andra hajar lägger rödhajarna ägg som utvecklas inne i kapslar utanför moderns kropp.

 

Betydligt större än rödhajarna blir brugden. Den är jordens näst största fisk och kan bli mer än 10 meter lång. Denna havets jätte gästar emellanåt svenska vatten. Enstaka individer har förirrat sig in i Östersjön och den sågs vid vid Bohuskusten så sent som i augusti 2007. Trots att brugden är gigantisk har vi ingenting att frukta, den är totalt ofarlig och livnär sig på små planktonorganismer.

 

Våra rockor lever en undanskymd tillvaro på havets botten. De är en vanlig bifångst vid trålfiske, men som regel kastas rockorna överbord innan de når fiskhandlaren. Numera är klorockan den enda allmänt förekommande arten i svenska vatten, men även knaggrockan och slätrockan var förr vanliga. Precis som brugden tillhör slätrockan havets jättar, honorna kan bli nästan tre meter långa. Äldre dykare har upplevt hur hela botten plötsligt börjat röra på sig innan den väldiga fisken långsamt och majestätiskt glidit iväg. 

 

Djupt nere på Skagerraks lerbottnar lever vitrockan och den fångas ibland av svenska sportfiskare. Den är en nordlig art som trivs bäst i kallt vatten och den kan bli över en meter lång. Vi vet väldigt lite om dess biologi, men kanske att arten är vanligare hos oss än man tidigare trott.

 

Till skillnad från vitrockan är stingrockan en sydlig art som föredrar varmt vatten. Vid Sveriges kust är arten noterad vid ett flertal tillfällen under sommarhalvåret. Olyckliga omständigheter gjorde att krokodiljägaren Stewe Irwin dog efter att han blivit stucken av en stingrocka i brösten. Trots detta är detta är stingrockor i det närmaste ofarliga, framför allt om man inte medvetet provocerar dem.

 

Havsmusen är en väldigt annorlunda fisk som fortfarande är är allmänt förekommande vid vår kust. Den har ett skellett av brosk precis som hajar och rockor. Utseendemässigt är arten nog en av de märkligaste fiskarna vi har i nordiska vatten. Stora ögon, vingliknande fenor och en svansliknande stjärt gör att den ser ut som en fantasivarelse ur en science fiction film. Kanske är det fiskens mystiska utseende eller möjligen dess giftighet som gjort att den fått sitt vetenskapliga namn efter det eldsprutande monstret Chimaera.

 

Under varma somrar hör man ibland larmrapporter om att farliga tropiska hajar skulle kunna dyka upp vid Sveriges kust. Självklart ger sådan löpsedlar en ökad lösnummerförsäljning under sommarens badsäsong. Det finns dock en liten gnutta sanning i dessa larmrapporter. Högsommarvärmen gör vårt nordiska klimat något drägligare och en del sydliga arter kan då förirra sig till våra vatten. En sådan sydlig gäst är den vackra blåhajen. Den trivs inte i kustnära vatten utan håller normalt till i öppet hav och att den skulle kunna vara farlig för badande är en kraftig överdrift. 

 

En hajart som möjligen skulle kunna dyka upp längs kusten i Sverige är hundhaj. Vi har redan flera fynd av en närstående släkting som kallas nordlig hundhaj. Hundhajen är dock inte noterad i Sverige ännu, men det finns ett flertal fynd av denna art i Danmark, därför vore det inte så konstigt om den snart noterades hos oss. Till skillnad från blåhajen trivs hundhajarna i kustnära vatten, de är dock småvuxna och totalt ofarliga, så inte de heller är någonting att vara rädd för.

 

I takt med den globala uppvärmningen förändras fiskarnas utbredning över vår jord. Arter med sydlig utbredning gästar därför allt oftare vår kust. Vid Danmarks vidsträckta sandstränder har man förutom hundhaj vid upprepade tillfällen fångat marmorerad darrocka. Vidrör man denna fisk kan den med hjälp av ombildade muskelceller avge kraftiga elektriska stötar. Darrockan är även noterad i södra Norge och förmodligen är det därför bara en tidsfråga innan det första fyndet sker i Sverige. 

 

Betydligt större sensationer än hundhaj och darrocka har redan dykt upp vid vår kust. I slutet av september 2004 observerades en årfenshaj vid Skredsvik inne i Gullmarsfjorden. Årfenshajen kallas också för vitspetsad oceanhaj. Den är en tropisk, rovlevande haj som aldrig förr varit noterad norr om Portugal. Faktum är att det hade varit mer sannolikt med en vithaj på västkusten än att denna art skulle dyka upp i svenska vatten.

 

Pigghaj

 Pigghajen är vår vanligaste haj

 

 

Småfläckig rödhaj

 Rödhajsfoster i sin äggkapsel

 

 

brugd

 Brugden är jordens näst största fisk

 

 

havsmus

 Havsmusen är en nattaktiv och djuplevande fisk

 


Blåhaj, Prionace glauca, blue shark

 Blåhaj kan komma till Sverige varma somrar

 


hundhaj

 Hundhajen är registrerad i Danmark

 

 

Årfenshaj vitspetsad oceanhaj

 Årfenshaj sågs i Gullmarsfjorden 2004


 

Powered by Tervix Touch!